vovven

Imorse vaknade jag av att Sigge stod utanför min dörr och gnällde och krafsade på dörren (en ny grej han börjat med). Han stod ju där ett ganska bra tag innan jag reagerade och pallrade mig upp ur sängen och öppnade. Var så sjukt trött att jag inte ens tog mig för att titta på klockan och när Sigge hoppade upp i min säng och la sig raklång bredvid mig (?), orkade jag inte ens knuffa ner honom. Men det var bra, skulle det visa sig! Jag drömde en hemsk mardröm och vaknade av Siggis lena päls strök sig mot min kind, samtidigt som han gnydde. Upptäckte att jag hade gråtit i sömnen och världens bästa vovve hade märkt det och väckt mig. Älsklings-Siggis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback