stalker

Allvarligt talat! Jag börjar bli rädd för en stalker jag dragit på mig genom åren. När jag var på Gothia -05 med laget var våra grannar ett spanskt lag, jättespännande tyckte man då. Aja, i alla fall. En kväll var vi inne och snackade med dem och en söt kille hade jättefina ögon, bruna med långa ögonfransar. Så på knackig spanska sa jag det till honom, han blev glad och inget mer med det. Någon av killarna hade uppfattat våra msn så några dagar efter att jag kom hem la killen till mig och vi började prata. Då tyckte jag att han var gullig, dessutom var det lite spännande för jag var bara 13 år och han 18. På min födelsedag i september skickade han blommor till mig, från Spanien och jag smälte och tyckte det var hur fint som helst och vi pratade till och från i kanske ett halvår, på msn alltså. Han kan knappt prata engelska så han vågade knappast prata i telefon. Aja, sen rann det ut i sanden (trodde jag) men han fortsatte att maila och spamma mig tills jag till slut blockerade honom. Han började skicka mail till min syster som också blockerade honom. Detta var alltså ungefär 4 år sedan. Sedan dess har han inte lämnat mig ifred. Han ringer ofta (och lägger på, vanligtvis mitt i nätterna), smsar och lägger ut bilder på mig (som jag inte har en aning om hur han fått) på sin version av bilddagboken. Låt mig då påpeka att minnet han har av mig är en 13-årig liten fotbollstjej, en kväll, från Gothia och han är nu 22 bast. Jag har svarat, maxat mitt fula ordförråd och sagt alla möjliga saker för att han ska sluta. T.o.m. en kille på jobbet skrev ett hotsms på spanska där han presenterade mig som sin flickvän. Slutar han? NEJ! Just nu precis meddelade i alla fall Elina mig att han även har skickat mail till henne?! Alltså, jag väntar ju bara på att han ska stå utanför min dörr. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback