+

Har inte skrivit nu, personliga angelägenheter. När något händer i mitt liv har jag en tendens att sluta skriva och slippa dela med mig av hur jag känner. Nu har jag bestämt att jag ska skriva ändå, det är på ett vis ett sätt att fly verkligheten. Likvärdigt att läsa en bok. Skriva lättsamt och inte behöva hantera vad verkligheten tvingar på en. Så därför ska jag försöka ändå. Även om ingenting reflekterar hur allt egentligen är.

Jag vill bara sova, tungt och länge. Sedan vakna och inse att allt detta bara är en alldeles för lång mardröm. Du ska må bra och allt ska vara som vanligt. Inte lämna oss. Mig. Inte idag, inte imorgon. Det är för mycket som lämnas osagt. Men nu är det försent. Det är som de säger, en fråga om dagar, timmar och minuter...