+

Det vankas kväll och jag ligger i sängen och bloggar lite, för gamla tiders skull. Träning idag då, men självklart lyckas jag inte ens ta mig dit innan något händer. Nej, så här var det. Eftersom Elina skulle på nån övningsköra-grej stod jag på egna ben. Visst grejar jag det alltså. Tog bussen i god tid för ovanlighetens skull men och när jag kommer till stan ser jag att buss 115 står inne, redo att åka. Den går ju förbi Diös så great tänker jag, som först planerat att ta tvåan. Kliver på och börjar åka. Konstigt nog åker bussen förbi Fyrishov's entré, det har jag inte vart med om förut? Nej verkligen inte. Aja, man hänger ju inte med i svängarna längre, tänkte jag, som en gammal dam. Jag sitter kvar och väntar men fler och fler okända busshållplatser dyker ihop. Till slut kommer vi till en ändhållplats och jag hade inte sett spåret av Diös. Lite pinsamt går jag fram till chauffören och frågar vad som står på och han ger mig en skeptisk, frågande blick. "Ingenting damen?". Okej säger jag som börjar fatta att något misstag måste skett. "Hur tar man sig till Diös-hallen härifrån?". Gubben skrattar och tittar på mig som står där som ett jävla frågetecken. "Det här är buss 17, det vet du va?". Jävla idiot som jag är hade jag gått på fel buss. Hur lyckas man, undrar jag. Tur nog var busschaffisen en riktig sötnos och körde en extra-runda för att jag skulle hinna till min träning. Hur skönt är inte det?! Dagens kille alltså!